Jack Russell Terrier

En stor hund i liten förpackning.

En livlig och orädd hund,
med stort självförtoende och egen vilja.
Ursprungligen framavlad för jakt,
men är också en mycket rolig och mysig sällskapshund,
förutsatt att den får utlopp för all sin energi.

»

Jack Russell avlades fram under 1800-talet av den engelske kyrkoherden John Russell. Det Russell främst ville skapa var en ras lämpad för jakt, främst räv- och grytjakt. Hunden skulle klara terräng och kunna följa hästarna som användes i rävjakterna, men också kunna gå ner i räv- och andra gryt för driva fram bytet.
Färgen var viktig för Russell. Den skulle vara övervägande vit för att inte jägare skulle kunna ta fel på hund och byte.
De mentala egenskaper han ville få fram var en modig, ettrig, uthållig hund som var självständig och kunde "ta egna beslut".
Förebilden och den ras Russell utgick från i sin avel var Fox Terrier.

Det finns flera typer av Russell Terrier och det är en del förvirrande och blandade benämningar på de olika typerna, beroende på var i världen man befinner sig.
De två huvudtyperna är högbent eller lågställd. Pälsen kan vara släthårig (kort), strävhårig eller broken (typ raggig).

För enkelhetens skull kan vi just nu nöja oss med konstaterandet att de som idag finns registrerade hos FCI (Federation Cynologique Internationale, den internationella sammanslutningen av kennelklubbar) är den högbenta som kallas Parson Russell Terrier och den lågställda som går under namnet Jack Russell Terrier (Australian Jack Russell Terrier).

(En del, främst de mer tekniskt avelsfixerade, hävdar att den högställda (mest lik Parson Russell) är "urhunden" som avlades fram av pastor Russell. Ett i sig helt korrekt påstående, men samtidigt "glöms" gärna att John Russell mot slutet av sitt eget avelsarbete också tog fram den lågställda typen. Anledningen skulle ha varit att ha två varianter lämpade för olika ändamål. Den kortbenta varianten föddes sedan upp och såldes av Anne Harris, en släkting till en av de som arbetade i Johns egen kennel.)

Det är Jack Russell Terrier (lågställd), med rasstandarden ursprungligen framtagen i Australien, som registreras av SKK (Svenska Kennelklubben). Den brittiska varianten (den högre), enligt den ursprungliga brittiska rasstandarden registreras inte av SKK, men kan finnas registrerade hos JRTC of GB, Jack Russell Terrier Club of Great Britain.
Läs mer om aktiviteter, rasstandard och historik hos Svenska Jack Russell-klubben.

Jack Russell terriern ger oftast ett livligt och alert intryck. Den ska vara, och är, oftast orädd och glad i temperamentet med stort självförtroende.
En stor hund i liten förpackning.

Lite mer om namnförvirringen

Namnet "Jack Russell" har använts för alla de olika typerna av Russell terrier.

I USA kallades Parson Russell Terrier (den mer högbenta) för Jack Russell Terrier fram till 2003. I England användes namnet för både Parson och den lågbenta varianten. I Australien och andra länder anslutna till FCI är det den Russell Terrier som också kallas Australian Jack Russell Terrier som benämns Jack Russell Terrier.

Vi har alltså fyra varianter som använt eller använder namnet Jack Russell Terrier:
den amerikanska Parson Russell som kallades Jack Russell fram till 2003
de engelska högställda Parson Russell och lågställda Russell Terrier som båda kallats Jack Russell Terrier
och den australiska som omväxlande kallas Australisk Jack Russell Terrier och bara Jack Russell Terrier

Krångligt? Jo, och det är nog inte helt slutdiskuterat vad som ska kallas för vad eller hur många varianter av Russell Terrier det ska finnas.
Så när någon säger "jag har en Jack Russell" så är det inte glasklart (möjligen frostat glas i så fall) vilken sorts hund det egentligen handlar om. Och "Jack Russell" betyder inte en och samma definition på egenskaper. En engelsman menar säkert (ännu ett par år) egentligen "Parson" med t ex en idealhöjd (+- 2cm) på 33 cm för tikar och 36 för hanar, en amerikan kan mena alla Russell Terrier mellan 25 och 38 cm, medan en australienare har en hund mellan 25 och 30 cm.
Även om namnet och den tillhörande rasstandarden säger en sak, är det svårt "att lära gamla hundar sitta", det vill säga svårt för många att börja kalla sina hundar vid ett nytt rasnamn efter många år.

Men i Sverige säger vi Jack Russell Terrier när vi menar en hund som är max 30 cm hög och kroppen är längre än benen är höga, och vi säger Parson när den är över 30 cm och kroppen är bara något längre än höjden.
Bilden ovan i ingressen (som visserligen inte är speciellt "vetenskaplig") visar ungefär skillnaden med en Parson i bakgrunden och en Jack Russell i förgrunden.

Svensk standard (FCI)

 Här kan man också se lite av skillnaden mellan Parson och Jack Russell.
 Terri till vänster är en Parson och Zelda en Jack Russell.
 Klicka på bilden för att se en större version.



Jack Russell

..i Sverige/Norden (och merparten andra länder) ska vara mellan 25 och 30 cm.
Bröstomfånget (bakom skuldrorna) ska vara 40-43 cm, ungefär vad man med två medellstora händer kan greppa runt.
Vikten bör ligga mellan 5 och 6 kg, beroende på hur hög hunden är (25 cm hög = 5kg, 30 cm hög = 6kg).
Ögonen små, mörka och mandelformade med ett intensivt uttryck.
Kroppen ska vara längre mellan manken och svansroten än vad mankhöjden är. Ryggen ska vara plan.
Hunden ska ge ett välmusklat intryck med särskilt kraftigt musklat ländparti.
Öronen är kanske inte allra viktigast, men är ofta "utrycksfulla" genom sin rörlighet. De ska vara övertippade framåt eller helt nedhängande.
Pälsen kan vara slät, sträv eller broken. Den vita färgen (i sammanhängande områden) måste dominera med inslag av svart eller rödgult (tan).

Hunden ska som helhet ge ett intensivt och alert intryck med ett snärtigt rörelsemönster. Lämplig för jakt, utställningar, lydnad och som trevlig sällskapshund. En personlig gissning är att jakt kan komma att tonas ner och Jack Russell blir mer vanlig som sällskaps- och showhund.

Grupptillhörighet i Svenska Kenneklubben är grupp 3 Terrier.

Parson Russell Terrier

Höjden är mellan 31 och 38 cm med idealet 33 cm för tikar och 36 för hanar.
Bröstkorgen ska kunna greppas runtom med två medelstora händer.
Ögonen små, mörka och mandelformade med ett intensivt uttryck.
Öronen är V-formade och faller framåt.
Kroppen är något längre mellan manke och svans än mankhöjden.
Pälsen är slät- eller strävhårig, naturligt hård och tät och huden tjock.
Färgen är enfärgat vit eller med inslag av tan, svart eller lemon, helst begränsade till huvud och svansrot.

Helhetsintrycket ska vara balanserat, smidigt och rörligt, kort sagt ett arbetsdugligt intryck. Detta är en arbetande hund för jakt i gryt eller som drivande hund.

Grupptillhörighet är grupp 3 terrier i FCI.

Informella funderingar

Vår egen Zelda och de flesta andra Jack Russell vi träffat är mycket trevliga hundar. Vänliga, roliga och läraktiga men helt klart med stora inslag av egen vilja och självförtroende.
Den är intensiv och nyfiken, orädd men försiktig. En Jack Russell ska vara klok nog att hoppa undan för vad som kan vara en fara, men nyfiken nog att genast försöka närma sig igen för att undersöka vad som egentligen hände.
Absolut en bra sällskapshund för den som inte är alltför lat av sig och står ut med en hund som kräver att få mycket uppmärksamhet.

Samtidigt bör det nog sägas att det inte är en nybörjarhund och på grund av sin intensitet inte heller så bra om man har små barn. Inte för att en normal Jack Russell medvetet skulle skada barnet, men med sin tuffa lek och snärtighet i rörelserna kan den vara lite för hårdhänt för de minsta. Dessutom kan det vara svårt att hinna och orka ge både ett litet barn och en Jack Russell all den uppmärksamhet båda kräver.