Utställning
Utställning i Köping
Posted juli 21st, 2008 by Maria
in
Nu var en utställning gjord.
Vi hade ganska tur med vädret.
Men det kom en rejäl regnskur just när Jack Russells skulle dömas.
Som tur var satte vi upp tältet precis innan den kom.
Hur gick det då!
Jo...saga fick en 2:a
Hon är ju inte rak i frambenen men det vet vi.
Vi tycker hon är världens vackraste ändå.
(synd att inte domaren har samma åsikt *ler*)
Så visst blev det en liten besvikelse.
Men efteråt inser jag att vi kommer fortsätta med utställning bara för att ha kul.
Jag vill ju åka å träffa folk å ha trevligt.
Å en dag....så kanske vi hittar en domare som inser vilken otrolig skönhet lilla Saga är *fniss*
Så vi återkommer snart till utställningarna.
Synd bara att pälsen på Saga kommer vara i rätt dåligt skick till nästa som är den 10/8.
Men efter den så ska hon trimmas ner helt.
Vi hade iallfall en trevlig dag.
Å det var en bra träning för Saga att vara med.
Vet ju lite mer vad som behöver tränas mer på.
B.l.a. att stå på bordet.
ska kolla upp om klubben har några ringträningar framöver.
kanonbra att träna med många vovvar å få tillgång att stå på bordet å visa tänderna för flera olika personer.
Önskar er en bra dag!
Vi hade ganska tur med vädret.
Men det kom en rejäl regnskur just när Jack Russells skulle dömas.
Som tur var satte vi upp tältet precis innan den kom.
Hur gick det då!
Jo...saga fick en 2:a
Hon är ju inte rak i frambenen men det vet vi.
Vi tycker hon är världens vackraste ändå.
(synd att inte domaren har samma åsikt *ler*)
Så visst blev det en liten besvikelse.
Men efteråt inser jag att vi kommer fortsätta med utställning bara för att ha kul.
Jag vill ju åka å träffa folk å ha trevligt.
Å en dag....så kanske vi hittar en domare som inser vilken otrolig skönhet lilla Saga är *fniss*
Så vi återkommer snart till utställningarna.
Synd bara att pälsen på Saga kommer vara i rätt dåligt skick till nästa som är den 10/8.
Men efter den så ska hon trimmas ner helt.
Vi hade iallfall en trevlig dag.
Å det var en bra träning för Saga att vara med.
Vet ju lite mer vad som behöver tränas mer på.
B.l.a. att stå på bordet.
ska kolla upp om klubben har några ringträningar framöver.
kanonbra att träna med många vovvar å få tillgång att stå på bordet å visa tänderna för flera olika personer.
Önskar er en bra dag!
Utställning
Posted januari 27th, 2008 by Maria
in
Sagas första utställning
Slutade med att hon fick HP och blev BIR Valp.
Våran lilla Saga på 4 ½ månad slog 2 st valpar som var 9 och 10 månader
(stolt matte)
Stort Grattis även till Husse som för första gången ställde ut.
Vi är sååå glada och stolta.
Tack även till Anna för att jag fick äran att få ställa den härliga killen Spike.
Det var jätte kul att få ställa en annan hund.
Grattis även till Arrac som vart BIR idag
Sagas domarutlåtande 27/1 2008
4,5 månader mycket feminin,lovande tikvalp.
Mycket feminint huvud,välskuret.
Utmärkt överlinje, bra kropp och substans.
Välutvecklad och välformad bröstkorg.
Välvinklad runt om.
Rör sig valpigt men lovande.
Utmärkt päls och kondition.
Domare: Catarina Hasselgren
Slutade med att hon fick HP och blev BIR Valp.
Våran lilla Saga på 4 ½ månad slog 2 st valpar som var 9 och 10 månader
(stolt matte)
Stort Grattis även till Husse som för första gången ställde ut.
Vi är sååå glada och stolta.
Tack även till Anna för att jag fick äran att få ställa den härliga killen Spike.
Det var jätte kul att få ställa en annan hund.
Grattis även till Arrac som vart BIR idag
Sagas domarutlåtande 27/1 2008
4,5 månader mycket feminin,lovande tikvalp.
Mycket feminint huvud,välskuret.
Utmärkt överlinje, bra kropp och substans.
Välutvecklad och välformad bröstkorg.
Välvinklad runt om.
Rör sig valpigt men lovande.
Utmärkt päls och kondition.
Domare: Catarina Hasselgren
Monster
Posted januari 12th, 2008 by Maria
in
SAGA ÄR ETT MONSTER
Idag har jag klippt lite klor på damen...
Å jag kan säga att det inte är någon lätt sak...
Nä...Först försöker hon komma loss....sparkar å sprattlar som bara den.
Å när hon inser att det inte går så blir hon arg....morrar å låter som bara den....
Å när inte det fungerar så skriker hon istället.
Jag menar verkligen vrålar....
Men se det gick inte...Klorna är klippta fast damen inte ville.......
Sen hittade vi en gummileksak som råkade ha en fungerande pip kvar.
Å jag kan tala om att den vart populär.
Här springer den lilla Saga å piper å står i som man kan bli tokig....
Jag kan inte förstå hur den överlevt...
Zelda brukar se till att de piper i max 5 minuter annars.
Men vad står man inte ut med för att vovvarna ska vara lyckliga.
Testat ställa upp Saga idag åxo...
Väldigt blandat resultat...använde klyftpotatis idag å det fungerade ganska bra.
Men det här att GÅ i koppel vet jag inte hur det ska gå till.
Nä... jag funderar på att jag satsat på fel sport inom hunderiet...
Skulle nog valt draghundar istället.
FREDAG
Posted januari 11th, 2008 by Maria
Det blåser som bara den här.
Man måste hålla hårt i hundkopplena så inte hundarna blåser bort *fniss*
Jag tränar Saga liite i utställning.
Det slutar ofta med att jag undrar vad jag gör för fel.
För fel blir det.
Denna donna är inte alls lättförd som de andra.
Ok...Milly kunde ju åxo glömma sig å bara springa runt i ringen som en galning...
Men där emmelan när man tränade kunde jag känna att JA....detta kan nog gå...
Men med Saga känns det helt annorlunda...
Jag sliter nog mitt hår å skriker på HJÄLP....
Det är långt innan ringträningarna börjar...
å då behöver ju Saga redan kunna en hel del ju.
Nä vi tränar vidare å ska även låta husse vara med å träna......(Min stand in)
Nu är det full rulle på den lilla å både Zelda och Milly sitter bara å glor på henne...
Tisdag
Posted december 11th, 2007 by Maria
in
TISDAG
Julen närmar sig med stormsteg!
Juljäkten börjar snart sätta in.
Saga får träning ett par gånger per dag nu.
Vi tränar att stå på bordet.
Vore jätte glad om hon kan lära sig stå fint innan hon fyller 8 år.
Just nu känns det som en svår sak att uppnå.
Har även börjat gå lite i utställningskoppel.
I övrig så har vi faktiskt inte lärt in något annat...
Inte sitt eller ligg...
Kanske ska börja med sånt åxo...
Denna dagen kommer nog ängnas en del å städning.
Å denna evigt återkommande aktivitet som jag har liiite svårt att gilla...
Nu mer kaffe så hela jag vaknar.
Just ja...
Höll på att glömma att det är dags att ge Saga 12 veckorsprutan idag.
Får se va hon tycker om det.
Säkert ingen höjdare som matte å husse släpar med henne på.
Hundägande!
Posted december 6th, 2007 by Maria
Hundägande, latin Hundus Idiotus, är en sjukdom med ett långdraget förlopp.
Den kan drabba alla, oavsett kön, ålder eller tidigare status i samhället.
Tendenser tyder på att den i vissa fall är ärftlig. Långtidsstudier har
visat att tillfrisknadsprocenten är låg.
Första symptomet är en, oftast dold, önskan efter en egen hund. Sjukdomen
slår ut på allvar när patienten har köpt hund. Då ses denne ute i vilket
väder som helst, till och med då det är hagel och drivis, under bästa
sändningstid på TV, vandrande omkring ute på gatorna likt en zombie med sin
hund.
Ett annat synnerligen vanligt symptom är att personen i fråga ses springa
omkring ensam i skogen, med ett tomt koppel i handen samt en ansiktsfärg,
varierande från högröd till en blåaktig nyans, vilt skrikande ”kom hiiit”.
Erfarenheten säger att man inte bör försöka få kontakt med den något
hysteriska hundägaren då detta är totalt meningslöst i situationer som ovan
beskrivits.
Annars ses hundägaren ofta stående i gatukorsningar och på trottoarer i
nära
samspråk med andra hundägare, trots att de bevisligen aldrig träffats eller
ens presenterats för varandra.
Till högtidsdagar köper patienten ofta morötter och hamburgare i plast (med
pipfunktion) för att slå in dessa i vackert omslagspapper och under stort
hemlighetsmakeri spara dessa till exempel till jul. Då tas paketet fram
under högtidliga former för att föräras till en, begripligt nog,
oförstående
hund. Stor tid och möda läggs alltså ofta ner på presenter vid jul, hundens
födelse- och eventuella namnsdag.
I ett senare stadium ändras sjukdomsbilden till att bland annat omfatta
sömnsvårigheter samt en mer lättsinnig inställning till pengar. Tidigt på
morgnar, företrädesvis lördags- och söndagsmorgnar, ses dessa människor
packa sina bilar fulla med matsäck inkluderat en extra kaffetermos,
ryggsäckar, små fällbara tältstolar, hundfilt, hund, sömniga ungar samt
motsträvig livspartner. Efter varierande antal timmars bilkörning
tillbringas dagen oftast enligt följande exempel:
Sittandes på de medhavda tältstolarna i flera timmar, intensivt tittande på
andra patienter som springer runt i en fyrkantig ring. Därefter springer de
själva ett par varv och får då olikfärgade plastband, som de visar ibland
glädje, ibland besvikelse över. Uppskattat värde på plastbanden är cirka
10-15 öre. Uppskattade utgifter under en sådan dag är mellan 500 till 800
kronor.
Det finns även andra symptom, som till exempel när patienten ses springa
omkring i skog och mark, med ett långt snöre mellan hunden och sig själv
(vilket verkar som ett mycket bättre sätt än att ensam springa omkring med
ett tomt koppel). Om hunden någon gång stannar vid en pinne, kan stor
glädje
och tillfredsställelse ses hos patienten.
Behandling:
När ovan beskrivna symptom känns igen finns det längre ingen tvekan om att
sjukdomen fått fäste och att behandlingen kan vara resultatlös. För att få
största möjliga chans till att bota en person som drabbats av hundägande,
bör samtalsterapi sättas in redan vid det första symptomet.
Omyndigförklarande är inte att rekommendera, trots att det har varit
vanligt
fram till våra dagar. Vetenskapliga undersökningar har visat att
patienterna
själva inte upplever sin sjukdom som speciellt besvärande. Då de i regel är
ganska glada och nöjda, kan man med gott samvete låta dem hållas och se dem
som ett pittoreskt inslag i vårt samhälle."
Den kan drabba alla, oavsett kön, ålder eller tidigare status i samhället.
Tendenser tyder på att den i vissa fall är ärftlig. Långtidsstudier har
visat att tillfrisknadsprocenten är låg.
Första symptomet är en, oftast dold, önskan efter en egen hund. Sjukdomen
slår ut på allvar när patienten har köpt hund. Då ses denne ute i vilket
väder som helst, till och med då det är hagel och drivis, under bästa
sändningstid på TV, vandrande omkring ute på gatorna likt en zombie med sin
hund.
Ett annat synnerligen vanligt symptom är att personen i fråga ses springa
omkring ensam i skogen, med ett tomt koppel i handen samt en ansiktsfärg,
varierande från högröd till en blåaktig nyans, vilt skrikande ”kom hiiit”.
Erfarenheten säger att man inte bör försöka få kontakt med den något
hysteriska hundägaren då detta är totalt meningslöst i situationer som ovan
beskrivits.
Annars ses hundägaren ofta stående i gatukorsningar och på trottoarer i
nära
samspråk med andra hundägare, trots att de bevisligen aldrig träffats eller
ens presenterats för varandra.
Till högtidsdagar köper patienten ofta morötter och hamburgare i plast (med
pipfunktion) för att slå in dessa i vackert omslagspapper och under stort
hemlighetsmakeri spara dessa till exempel till jul. Då tas paketet fram
under högtidliga former för att föräras till en, begripligt nog,
oförstående
hund. Stor tid och möda läggs alltså ofta ner på presenter vid jul, hundens
födelse- och eventuella namnsdag.
I ett senare stadium ändras sjukdomsbilden till att bland annat omfatta
sömnsvårigheter samt en mer lättsinnig inställning till pengar. Tidigt på
morgnar, företrädesvis lördags- och söndagsmorgnar, ses dessa människor
packa sina bilar fulla med matsäck inkluderat en extra kaffetermos,
ryggsäckar, små fällbara tältstolar, hundfilt, hund, sömniga ungar samt
motsträvig livspartner. Efter varierande antal timmars bilkörning
tillbringas dagen oftast enligt följande exempel:
Sittandes på de medhavda tältstolarna i flera timmar, intensivt tittande på
andra patienter som springer runt i en fyrkantig ring. Därefter springer de
själva ett par varv och får då olikfärgade plastband, som de visar ibland
glädje, ibland besvikelse över. Uppskattat värde på plastbanden är cirka
10-15 öre. Uppskattade utgifter under en sådan dag är mellan 500 till 800
kronor.
Det finns även andra symptom, som till exempel när patienten ses springa
omkring i skog och mark, med ett långt snöre mellan hunden och sig själv
(vilket verkar som ett mycket bättre sätt än att ensam springa omkring med
ett tomt koppel). Om hunden någon gång stannar vid en pinne, kan stor
glädje
och tillfredsställelse ses hos patienten.
Behandling:
När ovan beskrivna symptom känns igen finns det längre ingen tvekan om att
sjukdomen fått fäste och att behandlingen kan vara resultatlös. För att få
största möjliga chans till att bota en person som drabbats av hundägande,
bör samtalsterapi sättas in redan vid det första symptomet.
Omyndigförklarande är inte att rekommendera, trots att det har varit
vanligt
fram till våra dagar. Vetenskapliga undersökningar har visat att
patienterna
själva inte upplever sin sjukdom som speciellt besvärande. Då de i regel är
ganska glada och nöjda, kan man med gott samvete låta dem hållas och se dem
som ett pittoreskt inslag i vårt samhälle."
