Bloggat om hundar
Snart semester
ons, 2009-07-08 16:04 | Maria
Nu varnar dom för ett riktigt ruskväder med regn och åska.
Det blir inte så kul.
Tänker på alla djur som är åskrädda.
Lina är ju som sagt extremt rädd för smällar.
Åska är inget undantag.
*stackarn*
Annars rullar livet på.
Full fart känns det som.
Hundarna mår bara bra.
De älskar när vi åker till sommarstugan.
Saga kallar vi för den "skrikande grisen"
Hon skriker varje gång i högan sky innan vi kommer fram till tomten å kan släppa henne.
Hon älskar sommarstugan.
Ja.. de andra gillar den så klar åxo.
Tags: Milly skriver dagbok
mån, 2009-05-11 12:17 | Maria
Tjenare Milly här....
Vet ni matte och husse ger mig mat som man inte ens kan äta.
Ja....Zelda och Saga bryr sig ju inte.
De glufsar i sig allt de får tag på.
Men jag vill faktiskt ha något mycket godare.
Äta den där gamla hundmaten....
hmm...
Nä om jag nu vägrar äta ett par dagar så kanske det kommer något bättre.
Någon smaskig bukmat kan jag ju hoppas på.
ops... nu kommer matte bäst att dra....
Ha det bra
//Milly
Myter om Jack Russell
sön, 2009-03-08 19:46 | Hasse
Jack Russell är en livlig hund, med massor av energi. De är ofta glada, spralliga och nyfikna, vilket tydligen gör att många tror de är hyperaktiva - i alla fall är det tyvärr en kommentar som ofta fälls om rasen.
Därför vill jag gärna göra upp med några av de mest felaktiga myterna om Jack Russell.
Förstår om många kan ha svårt att "köpa" att flera av "det vet ju alla"-myterna inte stämmer. Men med tiden kanske rasen ändå kan bli bedömd efter hur den är - och inte efter "det 'vet' man ju hur den är".
Myt:
Jack Russell är hyperaktiva
Sanning:
De har väldigt mycket energi, men det är inte detsamma som att de aldrig är lugna och stilla. Våra hundar älskar att "bädda ner sig" i sängen, soffan eller hundbädden. De kan tillbringa hela kvällar i soffan med oss när vi tittar på TV och rör sig bara för mat eller när det är dags att gå ut på "kvällspinken". Ibland händer det till och med att vi får gå och hämta dom ur sängen när vi ska ut.
Det behövs inga milsvida marker för dom att springa på, det går alldeles utmärkt att ha en JR i lägenhet (men en ordentlig promenad behövs också ibland såklart, som för de flesta raser).
Energin kan de få utlopp för genom mental träning - alltså leksaker, små uppgifter att lösa som t ex att leta efter gömt godis eller träna på att dansa och andra små hundtricks.
Om dom däremot inte får något alls att göra, då kan de bli besvärliga, precis som vilken ras som helst - eller människa också för den delen.
Myt:
Du kan inte ha en Jack Russell som innehund.
Sanning:
Jag har redan nämnt att de kan vara både lugna och stillsamma. Och att det inte behövs flera hektar av skog och mark för dom att rusa runt på.
Det beror som alltid på vad man vänjer dom vid och hur de tränats. Får de bara något att göra, mentalt eller fysiskt spelar mindre roll, så fungerar de alldeles utmärkt även som innehundar.
Sen är det en helt annan sak att man nästan inte kan trötta ut en Jack Russell genom att gå eller springa med med den. Men det är ju bara en bonus att det är en hund som så gott som alltid orkar hänga med om man nu vill fjällvandra eller ha hunden med i motionsspåret (fast då måste man såklart träna fysiskt med den också förstås).
Myt:
De äter upp alla dina möbler och massakrerar ditt hem om de lämnas ensamma hemma en stund.
Sanning:
Finns inte ett uns av sanning i detta som gäller specifikt för Jack Russell. Alla hundar, oavsett ras (utom möjligen de allra minsta raserna) kommer att gnaga på dina möbler och röja runt i ditt hem om du inte tränar dom att vara själva och ser till att de får det minimum av aktivering som alla hundar behöver.
Beteendet är indivuellt och inte kopplat till ras. En av våra hundar skäller tyvärr ofta när vi lämnar dem hemma (för dåligt tränad helt enkelt). De två andra säger däremot inte ett knyst, ens när den skällige går på som värst. Ingen av dom tuggar på något (om vi inte glömt något smaskigt som filé eller så på fel ställe förstås) eller röjer runt bland våra saker.
Myt:
En Jack Russell kommer att gräva upp alla dina planteringar och gräsmattor.
Sanning:
Ja, men bara om den inte blir aktiverad med något konstruktivt att göra. Får den en stunds promenad, lära sig lite tricks och några leksaker att leka med så lämnar den dina prisbelönta rosor i fred utan problem.
De har mycket energi, som du ska använda positivt. Det är dig och inte hunden det beror på.
Myt:
Jack Russell och barn går inte ihop
Sanning:
Delvis är detta sant, i alla fall för små barn.
Det är inte en utpräglad ensamhund vi talar om, en JR kräver en hel del uppmärksamhet. Skaffar man en Jack Russell måste man vara beredd på att lägga ganska mycket tid på den också.
Men det kan vara tufft att orka ge både ett litet barn och en JR så mycket uppnärksamhet som båda behöver. Om man gör det får man en mycket trevlig, lojal och tillgiven hund. Om man inte gör det, då får man (såklart) en hund som känner sig undanknuffad, bortglömd och som inte alls kan förstå varför ingen bryr sig. Då är det heller inte så konstigt om hunden kan visa avundsjuka och till och med aggressivitet mot barnet. Men det gäller ju egentligen oavsett vilken ras hunden är.
En annan sak som gett liv åt myten är säkert också att Jack Russell är en väldigt tuff, stark och tålig hund. Sådana egenskaper tillsammans med sköra småbarn är kanske inte den bästa kombinationen.
De här egenskaperna gör också att den inte viker undan om den tror sig vara hotad. Ibland kan barn vara väldigt "spontana" och gåpåiga, vilket av hunden kan upplevas som hotfullt.
Allt det här går att träna på - hur det i slutänden kommer att fungera, det beror mer på dig som ägare än på hunden.
För barn från ungefär sex år och uppåt vågar jag påstå att en Jack Russell kan bli den perfekta lekkompisen, som både orkar och är sprallig nog att hänga med på det mesta.
Myt:
Jack Russell bits ofta och släpper aldrig taget
Sanning:
En frisk och någorlunda uppfostrad Jack Russell biter inte någon utan en verkligt bra anledning. De ligger ganska långt ner på listan över "farliga" hundar (Pediatrics sammanställning där terrier ligger 12:a och JR är inte den värsta sortens terrier.)
Jag har träffat ganska många Jack Russell vid det här laget och ännu inte blivit biten. Däremot har jag blivit biten av andra "snälla" raser.
Att den inte släpper taget stämmer inte heller. Här tror jag två saker spelar roll. Dels att de från början är avlade att fånga byten i sorkhål och gryt och att släpa fram dessa i dagsljuset. Då får de så klart inte släppa taget. Dels att de har mycket starka käftar och en anatomi som gör att de kan "greppa" ordentligt. Det är inga problem att låta hunden bita tag i ett rep eller liknande och sen lyfta hela hunden och till och med svinga den fram och tillbaka när den hänger där.
Men hittills har alla JR jag träffat släppt taget innan de ens bitit till ordentligt när de märkt att de är på väg att bita i en människa. Att de sedan inte släpper taget om fläskfilén de råkat få tag i är nog inget man ska förvånas över, oavsett vilken ras det är på hunden.
Som med det mesta annat så är det en ren träningssak.
Till sist:
Så länge hunden är fysiskt och mentalt frisk finns inga farliga eller hyperaktiva Jack Russell. Däremot finns tyvärr en och annan mindre bra ägare.
En JR är avlad att vara orädd, energisk och stark. Det är ingen hund för lata och oengagerade ägare.
Jack Russell är en mycket trevlig, lojal, klok, lekfull och rolig hund. Bara den som skaffar den tar reda på vad den behöver och ger den en lagom dos sysselsättning och uppmärksamhet.
Därför vill jag gärna göra upp med några av de mest felaktiga myterna om Jack Russell.
Förstår om många kan ha svårt att "köpa" att flera av "det vet ju alla"-myterna inte stämmer. Men med tiden kanske rasen ändå kan bli bedömd efter hur den är - och inte efter "det 'vet' man ju hur den är".
Myt:
Jack Russell är hyperaktiva
Sanning:
De har väldigt mycket energi, men det är inte detsamma som att de aldrig är lugna och stilla. Våra hundar älskar att "bädda ner sig" i sängen, soffan eller hundbädden. De kan tillbringa hela kvällar i soffan med oss när vi tittar på TV och rör sig bara för mat eller när det är dags att gå ut på "kvällspinken". Ibland händer det till och med att vi får gå och hämta dom ur sängen när vi ska ut.
Det behövs inga milsvida marker för dom att springa på, det går alldeles utmärkt att ha en JR i lägenhet (men en ordentlig promenad behövs också ibland såklart, som för de flesta raser).
Energin kan de få utlopp för genom mental träning - alltså leksaker, små uppgifter att lösa som t ex att leta efter gömt godis eller träna på att dansa och andra små hundtricks.
Om dom däremot inte får något alls att göra, då kan de bli besvärliga, precis som vilken ras som helst - eller människa också för den delen.
Myt:
Du kan inte ha en Jack Russell som innehund.
Sanning:
Jag har redan nämnt att de kan vara både lugna och stillsamma. Och att det inte behövs flera hektar av skog och mark för dom att rusa runt på.
Det beror som alltid på vad man vänjer dom vid och hur de tränats. Får de bara något att göra, mentalt eller fysiskt spelar mindre roll, så fungerar de alldeles utmärkt även som innehundar.
Sen är det en helt annan sak att man nästan inte kan trötta ut en Jack Russell genom att gå eller springa med med den. Men det är ju bara en bonus att det är en hund som så gott som alltid orkar hänga med om man nu vill fjällvandra eller ha hunden med i motionsspåret (fast då måste man såklart träna fysiskt med den också förstås).
Myt:
De äter upp alla dina möbler och massakrerar ditt hem om de lämnas ensamma hemma en stund.
Sanning:
Finns inte ett uns av sanning i detta som gäller specifikt för Jack Russell. Alla hundar, oavsett ras (utom möjligen de allra minsta raserna) kommer att gnaga på dina möbler och röja runt i ditt hem om du inte tränar dom att vara själva och ser till att de får det minimum av aktivering som alla hundar behöver.
Beteendet är indivuellt och inte kopplat till ras. En av våra hundar skäller tyvärr ofta när vi lämnar dem hemma (för dåligt tränad helt enkelt). De två andra säger däremot inte ett knyst, ens när den skällige går på som värst. Ingen av dom tuggar på något (om vi inte glömt något smaskigt som filé eller så på fel ställe förstås) eller röjer runt bland våra saker.
Myt:
En Jack Russell kommer att gräva upp alla dina planteringar och gräsmattor.
Sanning:
Ja, men bara om den inte blir aktiverad med något konstruktivt att göra. Får den en stunds promenad, lära sig lite tricks och några leksaker att leka med så lämnar den dina prisbelönta rosor i fred utan problem.
De har mycket energi, som du ska använda positivt. Det är dig och inte hunden det beror på.
Myt:
Jack Russell och barn går inte ihop
Sanning:
Delvis är detta sant, i alla fall för små barn.
Det är inte en utpräglad ensamhund vi talar om, en JR kräver en hel del uppmärksamhet. Skaffar man en Jack Russell måste man vara beredd på att lägga ganska mycket tid på den också.
Men det kan vara tufft att orka ge både ett litet barn och en JR så mycket uppnärksamhet som båda behöver. Om man gör det får man en mycket trevlig, lojal och tillgiven hund. Om man inte gör det, då får man (såklart) en hund som känner sig undanknuffad, bortglömd och som inte alls kan förstå varför ingen bryr sig. Då är det heller inte så konstigt om hunden kan visa avundsjuka och till och med aggressivitet mot barnet. Men det gäller ju egentligen oavsett vilken ras hunden är.
En annan sak som gett liv åt myten är säkert också att Jack Russell är en väldigt tuff, stark och tålig hund. Sådana egenskaper tillsammans med sköra småbarn är kanske inte den bästa kombinationen.
De här egenskaperna gör också att den inte viker undan om den tror sig vara hotad. Ibland kan barn vara väldigt "spontana" och gåpåiga, vilket av hunden kan upplevas som hotfullt.
Allt det här går att träna på - hur det i slutänden kommer att fungera, det beror mer på dig som ägare än på hunden.
För barn från ungefär sex år och uppåt vågar jag påstå att en Jack Russell kan bli den perfekta lekkompisen, som både orkar och är sprallig nog att hänga med på det mesta.
Myt:
Jack Russell bits ofta och släpper aldrig taget
Sanning:
En frisk och någorlunda uppfostrad Jack Russell biter inte någon utan en verkligt bra anledning. De ligger ganska långt ner på listan över "farliga" hundar (Pediatrics sammanställning där terrier ligger 12:a och JR är inte den värsta sortens terrier.)
Jag har träffat ganska många Jack Russell vid det här laget och ännu inte blivit biten. Däremot har jag blivit biten av andra "snälla" raser.
Att den inte släpper taget stämmer inte heller. Här tror jag två saker spelar roll. Dels att de från början är avlade att fånga byten i sorkhål och gryt och att släpa fram dessa i dagsljuset. Då får de så klart inte släppa taget. Dels att de har mycket starka käftar och en anatomi som gör att de kan "greppa" ordentligt. Det är inga problem att låta hunden bita tag i ett rep eller liknande och sen lyfta hela hunden och till och med svinga den fram och tillbaka när den hänger där.
Men hittills har alla JR jag träffat släppt taget innan de ens bitit till ordentligt när de märkt att de är på väg att bita i en människa. Att de sedan inte släpper taget om fläskfilén de råkat få tag i är nog inget man ska förvånas över, oavsett vilken ras det är på hunden.
Som med det mesta annat så är det en ren träningssak.
Till sist:
Så länge hunden är fysiskt och mentalt frisk finns inga farliga eller hyperaktiva Jack Russell. Däremot finns tyvärr en och annan mindre bra ägare.
En JR är avlad att vara orädd, energisk och stark. Det är ingen hund för lata och oengagerade ägare.
Jack Russell är en mycket trevlig, lojal, klok, lekfull och rolig hund. Bara den som skaffar den tar reda på vad den behöver och ger den en lagom dos sysselsättning och uppmärksamhet.
